1868 skrevs det i tidningen att det funderades över att byggas en tågbro över Hudson river. Drygt 20 år senare 1889 så öppnades den och de första tågen rullade över Hudson river. Det ansågs vara ett teknologiskt undervek och var då den längsta bron i världen. Under andra världskriget var det som mest 3500 tågvagnar som passerade över bron dagligen med soldater som skulle skeppas över atlanten. Men 1974 så var det en stor brand som satte stopp för användandet av bron. Bron stod övergiven ända till början av 1990 talet då det börjades planera för att restaurera och bygga om den till en gångbro. Den 3 oktober 2009 öppnades bron som en gångbro för allmänheten. Bron är ca 2 km lång så en promenad fram och tillbaka blev lite mer än 4 km. Härligt!
"The bridge deck stands 212 feet above the river's surface and is 6,768 feet (1.28 miles) long, making it the longest, elevated pedestrian bridge in the world. "
Vi utgick från New Jersey sidan även om det där är New York state och gick över till New York state. Alltså från väster till öster. På den östra sidan i Poughkeepsie fanns en inglasad hiss som man kunde åka ner med för att få se hur bron såg ut på undersidan. Naturligtivs var vi ju bara tvungna att göra detta. När vi stod och väntade på hissen så pratade jag svenska med barnen och två damer knackade mig försiktigt på axeln och frågade var vi var ifrån. Jag svarade ju Sverige och de lös upp och kramade om mig. Först blev jag väldigt förvånade men sedan så presenterade de sig. De var systrar och hette Maj Britt och Ingrid och det hade även en syster som hette Lillemor. Deras föräldrar hade utvandrat från Sverige till USA för många herrans år sedan för dessa damer var säkert mellan 70-80 år. I alla fall var det mycket glada över att känna igen svenska språket även om de inte kunde någon svenska, de var ju trots allt födda här och deras föräldrar hade inte kämpat för att de skulle lära sig svenska de var ju trots allt födda i landet med alla drömmar - Amerika, så nu skulle de prata engelska. När jag sa att jag hette Annika lös de upp för de hade en släkting i Sverige i Angered som hette Annika. Efter en pratstund och en hisstur tillsammans gav de oss tips på en super mysig lunch restaurang - Lola´s. Så efter promenaden över bron gick vi dit för en härlig lunch.
 |
| Restaurangen som vi åt lunch på, kan verkligen rekommenderas. |
Det är allt bra mysigt att vara bara familjen utan några andra och utan alla dessa mobiler och datorer...
kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar