Kanada tur och retur

Vi var tvungna att åka en tur och retur resa upp till Kanada. Inte för nöjes skull, utan vi var tvungna att lämna landet för att sedan resa in i landet igen för att kunna får nya I94 dokument. Och dessa dokument behöver vi för att förnya våra körkort som gick ut den 13:de februari. Ja, vi kör olagligt eller rättare sagt på våra svenska körkort. Som kanske egentligen inte är helt ok eftersom vi varit här snart i fem år. 

Så efter skolan i fredags packade vi alla fyra plus Harry in oss i bilen för att åka norrut. Stannade till i Saratoga Springs för middag. Hittade en jättemysig restaurang som hette Max London. Maten där var något utöver det vanliga. Så gott. Alva valde musslor ( slår aldrig fel, finns det på menyn så väljer hon det)

Jakob tog deras signatur hamburgare och blev inte missnöjd. Johan valde deras lobster mac and cheese och blev utmanad av servitrisen om att det är aldrig någon som orkar äta upp. Och gissa varför? Jo, för det första så var portionen stor och för det andra så var den gjord på riktig grädde vilket gör att den var mättande. Johan fick kasta in handduken även om vi andra tre hjälpt honom och smakade. Vi valde att ta med resten hem, det är ju trots allt minusgrader ute så maten kan lätt såt i bilen över natten. Jag själv valde kyckling och "white bean ragout" som är en röra på vita bönor, persilja, lök, vitlök, squash, körsbärstomater, spenat, och kycklingbuljong. Så gott! Skall prova göra det hemma någon gång. 

Stannade över natten i Platteburg för att kunna komma upp till gränsen hyfsat tidigt på lördags morgon. 

På lördagsmorgonen efter frukosten och Harrys morgon promenad begav vi oss till gränsen in till Kanada. Lite kö för att passera tullen men inga problem med att komma in i Kanada. Tog en lite tur ute på landet där för att hinna se och njuta lite. Passerade en hel del sjöar där dessa tokiga kanadensare körde sina stora bilar ut till sina små fiskestugor. Såg allt bra knasigt ut.

Hade superfint väder och blå himmel. Vägarna var i toppenskick. Så det var bara att rulla på mot gränsen in till USA. 

Och skall sägas innan själva historien kommer att Volvos advokat hade ringt upp till gränskontoret och försäkrat sig om att våra pass, Johans visum och de papper advokaten hade fyllt i skulle räcka. Hmmmm

Lång kö även vid passkontrollen in till USA

Väl vår tur framme i luckan och killen tog emot våra pass och papper och Johan förklarade varför vi gjorde denna korta ganska töntiga tur upp och över gränsen och sedan tillbaka igen. Allt för att DMV ( körkortstället i NJ) skall kunna få se våra I94 papper. Johan hade fått veta av advokaten att det är viktigt att ni frågar så att vi verkligen får våra I94 annars är resan helt i onödan. Så Johan frågade. Killen verkade oförstående till att I94 dokumentet behövdes men skickade i alla fall in oss på "secondary" stället. Typ det stället jag och barnen satt fast i förra sommaren när vi kom tillbaka från Sverige. Och ni vet ju hur den turen gick....
Väl där inne, var det kö naturligtvis och en massa Kanadensare och andra utlänningar som ville ta sig in till USA. Vår tur kom och tjejen vi fick kollade på våra pass, visum och papper och började fråga om födelsebevis på barnen och vigselbevis för mig och Johan för att försäkra om att vi var dem vi var. Ärligt talat! Vem går och bär på dessa papper? Hade Johan fått info från advokaten om dessa? Nej, naturligtvis inte.
Det började kännas lite svettigt, Harry var i bilen och vi hade ju inte deklarerat honom utan han hade ju legat bak i bilen och sovit. Även om jag hade med alla papper för Harry så började allt kännas väldigt krångligt. Skulle vi komma in i USA igen?
Men jag har ju världen bästa man som har koll på sina grejer även om han inte trodde han hade det. Han kom på när vi stod där att han hade nog papperna i sin jobbväska i bilen. Som tur var hade han inte tagit ur kuvertet från när han var på ambassaden i Stockholm för några veckor sedan. Och i kuvertet låg vigselbeviset och födelsebevisen för våra barn.
Med ett godkännande av Superviorn fick vi komma in i USA igen. Men det var på håret. Vad har vi lärt oss av detta? Se för jösse namn till att åka hem till Sverige och ambassaden allihop även om företaget säger att det inte behövs.

Så lyckliga att vara tillbaka på rätt sida igen!

Och vi hann  hem tills Jakob skulle i väg på fest till Olivia. Så alla var nöjda men helt slut efter denna övernattningstripp bara för att vi skall kunna förlänga våra körkort. Om nu det lyckas.... återstår att se.


kram kram

Snöstorm

Två lediga dagar hemma efter vår tur till Charleston, barnen har februarilov. Vi var bara hemma och tog det lugnt mestadels av tiden. Jag och Jakob hann med en tur till ett mall och köpte finskor till honom som han skall ha på sin "junior prom" i slutet på mars. Så nu är allt fixat, kostym, skjorta, bälte, slips
( matchande med Olivias klänning) och skor. Nu hoppas vi bara att han kommer att få en oförglömlig kväll med sina vänner.

Igår hade vi Luna här hela dagen. Barnen gick bara i skolan till 12.00 eftersom de hade varnat för en snöstorm och då tar ju skolan och stänger. Och så tänkte jag att det är lättare att ha Luna här hos mig och låta dem leka sig trötta med varandra hon och Harry och bara ta ut dem för att göra sina behov.
Sagt och gjort, snön kom vid 12.00 -12.30 och det snöade tills kl 21 på kvällen då det övergick i regn. Detta väder gjorde naturligtvis att Johans flight blev försenat även denna gång. Istället för att landa kl 14.30 på eftermiddagen så kom han hem kl 01.00 på natten och utan väska. Det var ju bara en direkt flight så det är klart att de hade svårt att hålla reda på väskan. Hahaha. Det verkar ha gått troll i denna resa för Johan.

Så här trött var Harry när Luna åkte hem tio timmar senare.

Jag själv har börjat titta mig om efter jobb.
Har ju insett att dagarna rullar på och i månadsskiftet juni/ juli någongång är det dags för oss att tacka för dessa 5 år vi har fått i detta underbara land och bege oss hem till Svedala igen. Men det är svårt, alltså inte svårt att hitta jobb tror jag utan svårt att veta vad jag vill göra när jag blir stor. Jag är ju inte speciellt kräsen av mig, utan är öppen för det mesta. Kan tänka mig timmar, halvtid, heltid, dagtid och nattid. Bara det är något som jag trivs med. Helst skulle jag vilja jobba med människor jag redan känner och i närheten av där jag bor. Allt för att öka möjligheterna för att Harry inte skall behöva vara ensam så länge. Vi får väl se hur detta nya äventyr utvecklar sig för mig del.
Johan har nog sitt på det torra, han tror han hittat ngt han vill göra på Volvo när han kommer hem. Alva hoppas vi kommer in på någon av de programmen hon har sökt i Göteborg och Jakob är ju till att börja med kvar här tills slutet av augusti.  Allt löser sig! Jag är mer än optimistisk!

Denna vy vaknade jag upp till i morse.
Solen som sakta är på väg upp

Och regnet efter snön har gjort att alla grenar är isbeklädda

kram kram

Charleston

Fjärde gången gillt. Johan var nere och jobbade i Charleston en vecka och då passade jag och barnen

på att åka ner några dagar för att träffa lite vänner ( för sista gången på ett bra tag) och för att kunna få njuta av lite sol och värme.

På flyget på väg söderut!!

Hur kunde de veta att vi skulle till Charleston denna helg?
Från tidningen på planet.

På onsdagskvällen när vi kom fram, kom Johan och hämtade oss på flygplatsen. Han hade då jobbat både måndagen och tisdagen och på tisdagskvällen åkt på världens dunderförkylning med feber. Så på onsdagen jobbade han från hotellet.

Att vakna upp på torsdagen till strålande solsken och klarblå himmel och se palmer är som balsam för själen.

Åhh penseer!

På torsdagsmorgonen tog vi shuttlen från hotellet in till stan. På dagens schema stod häst och vagn tur med guide, allt enligt Alvas önskemål.

Hittade samma hus som de hade fotat för reklambilden,
 vi såg på flyget...

Står i stallet och vänta på vår tur

Precis innan ekipaget körde ut från stallet var de tvungna att förtullas. Dvs staden höll koll på vem som var chauffören ( guiden), vad hästen hette och hur många som var med på vagnen. Allt för att hästen inte skulle köra mer än de antal turer han var kapabel till ( beroende på ålder och hälsa). Hästarna besökte tandläkaren två gånger per år och veterinärundersökning var 4:de månad om det inte behövdes någon gång inemellan. Kändes som de verklige tog ansvar för sina djur. Tror inte de är lika duktiga på att vårda hästarna uppe i Central Park i New York...

Innan turen satte fart fick vi en slumputvald tur, beroende på vilken färg man fick på pingisbollen fick hästen en utvald tur i Charleston.

Vår tur blev den gula, söderut.

Vår guide var väldigt rolig och när han hörde att vi ursprungligen var från Sverige bad han alla andra på vagnen att hoppa av. De andra var amerikaner och han tyckte min dialekt var så fin att han bara ville ha med oss.....
De hoppade naturligtvis inte av. Men jag tror han tyckte det var lite exotiskt att ha svenskar med på turen.

Älskar att de har sin ytterdörr sittande till sin altan

Detta hus har 35 sovrum......

Bara vackra fasader

Rainbow row

En av få kullerstensgator

Balkonger som påminner om New Orleans.

Efter turen var det dags för lunch på Hymans.

Som extra grej till bordet serverades Hushpuppies

Hushpuppies går tillbaka till slaveritiden. Det var från början gjort för hundar för att de inte skulle tigga när det lagades mat. Idag serveras de till människor och är gjorda på majsmjöl, socker, öl och lök och sedan friterade. Smakar nästan som lite sockerkaka.

Kokade jordnätter, en specialitet i Charleston

På eftermiddagen gjorde vi en egen guidad tur med mobilen i högsta hugg. Jakob fick leka guide och läsa på engelska och översätta och förklara för mig och Alva medan vi så fort vi kunde ställde oss med näsan mot solen...

Mer palmer....

Ser ni ödlan?

Åh körsbärblommor!!!

På kvällen var vi hembjudna till våra vänner Adam och Krista som flyttade ner till Charleston förra sommaren. Vi firade nyår med dem för några år sedan. De hade köpt ett jättefint hus i Summerville ungefär där Volvo har byggt fabriken. Supergoda kycklingspett med grönsaker. Gott vin och rosa Cup cakes till efterrätt. Det var ju trots allt Alla hjärtans dag!


På fredagen hyrde jag och barnen cyklar medan Johan åkte till jobbet som vanligt.

Magnolian blommade för fullt!

Lunch på Poognas Porch

omelett och krabbsoppa! Mums!

På eftermiddagen innan det var dags att åka på nästa middagsbjudning ville Alva och Jakob åka förbi Krispy kreme som gör dougnuts. Tydligen inte vilken som helst utan denna är väldigt känd. Inte så känd att jag visst att de fanns men jag är ju inte så intresserad av dessa flottiga ringar.

De smällde i sig tre var på bara 20 minuter...

På kvällen var vi hem till Nicole och Jason. Och kollade på deras nyinköpta hus med väldens finaste baksida. Trevlig kväll med god mat och dryck....

De hade en hundvalp också.....

Lite vin vid brasan efter maten 

Lördag och Johan var ledig!! Jippi! En tur till stranden på morgon och förbi fortet i Charleston. Det var lite blåsigt och molnigt men säkert 20 grader.

Sen mötte vi upp våra vänner Marianne och Dave och deras tre töser på lunch. På mexrestaurangen Sol.

Det blev en lång lunch där vi skildes åt vid restaurangen vid 16 tiden på eftermiddagen. Så vi hann inte hem för att byta om innan vi skulle möta Jörgen och Ingela och se deras boende och äta middag med dem. Superfint townhouse i ett mysigt område, Ion. Kan mycket väl tänka mig att bo där. Fördrink på deras altan och sedan en promenad i deras område innan grillen tändes. Grillat kött med rödvinssås och gott vin till maten.

Även denna kväll var trevlig med mycket planering och prat om framtida resor under våren. De har ju varit i South Dakota som vi skall till på barnens "spring break" så vi fick en hel del bra tips.

På söndag morgon var det dags att åka till flygplatsen igen för att åka hem till NJ. Men Johan skulle vidare med jobbet till Nashville. Vi kom hem i tid och allt flöt på bra medan Johan hade fått vänta 4 timmar på sitt försenade flyg och sedan åka över Chicago för at komma till Nashville. Anledningen till denna försening var en snöstorm i Chicago. Men men efter mycket och och med kom han fram till Nashville vid 01.00 på natten med sitt bagage.

Lyckad resa med många minnen och många hej då. Får se om vi ses senare i livet!!

Kram kram