Kanada tur och retur

Vi var tvungna att åka en tur och retur resa upp till Kanada. Inte för nöjes skull, utan vi var tvungna att lämna landet för att sedan resa in i landet igen för att kunna får nya I94 dokument. Och dessa dokument behöver vi för att förnya våra körkort som gick ut den 13:de februari. Ja, vi kör olagligt eller rättare sagt på våra svenska körkort. Som kanske egentligen inte är helt ok eftersom vi varit här snart i fem år. 

Så efter skolan i fredags packade vi alla fyra plus Harry in oss i bilen för att åka norrut. Stannade till i Saratoga Springs för middag. Hittade en jättemysig restaurang som hette Max London. Maten där var något utöver det vanliga. Så gott. Alva valde musslor ( slår aldrig fel, finns det på menyn så väljer hon det)

Jakob tog deras signatur hamburgare och blev inte missnöjd. Johan valde deras lobster mac and cheese och blev utmanad av servitrisen om att det är aldrig någon som orkar äta upp. Och gissa varför? Jo, för det första så var portionen stor och för det andra så var den gjord på riktig grädde vilket gör att den var mättande. Johan fick kasta in handduken även om vi andra tre hjälpt honom och smakade. Vi valde att ta med resten hem, det är ju trots allt minusgrader ute så maten kan lätt såt i bilen över natten. Jag själv valde kyckling och "white bean ragout" som är en röra på vita bönor, persilja, lök, vitlök, squash, körsbärstomater, spenat, och kycklingbuljong. Så gott! Skall prova göra det hemma någon gång. 

Stannade över natten i Platteburg för att kunna komma upp till gränsen hyfsat tidigt på lördags morgon. 

På lördagsmorgonen efter frukosten och Harrys morgon promenad begav vi oss till gränsen in till Kanada. Lite kö för att passera tullen men inga problem med att komma in i Kanada. Tog en lite tur ute på landet där för att hinna se och njuta lite. Passerade en hel del sjöar där dessa tokiga kanadensare körde sina stora bilar ut till sina små fiskestugor. Såg allt bra knasigt ut.

Hade superfint väder och blå himmel. Vägarna var i toppenskick. Så det var bara att rulla på mot gränsen in till USA. 

Och skall sägas innan själva historien kommer att Volvos advokat hade ringt upp till gränskontoret och försäkrat sig om att våra pass, Johans visum och de papper advokaten hade fyllt i skulle räcka. Hmmmm

Lång kö även vid passkontrollen in till USA

Väl vår tur framme i luckan och killen tog emot våra pass och papper och Johan förklarade varför vi gjorde denna korta ganska töntiga tur upp och över gränsen och sedan tillbaka igen. Allt för att DMV ( körkortstället i NJ) skall kunna få se våra I94 papper. Johan hade fått veta av advokaten att det är viktigt att ni frågar så att vi verkligen får våra I94 annars är resan helt i onödan. Så Johan frågade. Killen verkade oförstående till att I94 dokumentet behövdes men skickade i alla fall in oss på "secondary" stället. Typ det stället jag och barnen satt fast i förra sommaren när vi kom tillbaka från Sverige. Och ni vet ju hur den turen gick....
Väl där inne, var det kö naturligtvis och en massa Kanadensare och andra utlänningar som ville ta sig in till USA. Vår tur kom och tjejen vi fick kollade på våra pass, visum och papper och började fråga om födelsebevis på barnen och vigselbevis för mig och Johan för att försäkra om att vi var dem vi var. Ärligt talat! Vem går och bär på dessa papper? Hade Johan fått info från advokaten om dessa? Nej, naturligtvis inte.
Det började kännas lite svettigt, Harry var i bilen och vi hade ju inte deklarerat honom utan han hade ju legat bak i bilen och sovit. Även om jag hade med alla papper för Harry så började allt kännas väldigt krångligt. Skulle vi komma in i USA igen?
Men jag har ju världen bästa man som har koll på sina grejer även om han inte trodde han hade det. Han kom på när vi stod där att han hade nog papperna i sin jobbväska i bilen. Som tur var hade han inte tagit ur kuvertet från när han var på ambassaden i Stockholm för några veckor sedan. Och i kuvertet låg vigselbeviset och födelsebevisen för våra barn.
Med ett godkännande av Superviorn fick vi komma in i USA igen. Men det var på håret. Vad har vi lärt oss av detta? Se för jösse namn till att åka hem till Sverige och ambassaden allihop även om företaget säger att det inte behövs.

Så lyckliga att vara tillbaka på rätt sida igen!

Och vi hann  hem tills Jakob skulle i väg på fest till Olivia. Så alla var nöjda men helt slut efter denna övernattningstripp bara för att vi skall kunna förlänga våra körkort. Om nu det lyckas.... återstår att se.


kram kram