Soulcycle och foodtour

Igår var det min väninnan Agnetas födelsedag, så vi hade bestämt oss för att åka in till stan och hitta på något. Dagen till ära hade vi valt "soulcycle" som innebär spinning i grupp med levande ljus och ganska mörkt i rummet. Tänk dig ett rum fullproppat med sjukt taggade människor och en inspirerande instruktör ( i vårt fall hette han Parker) som blandar en härlig musik, klättring, joggning, sprintning och dans allt på sin egen cykel, med en känslan av att samtidigt försöka finna sin inre styrka och rensa sin kropp från oväsentliga saker. Du cyklar som en dåre i mörkret och är så endorfinhög och klar i huvudet att livet känns som ett lätt och vackert pussel att lägga. Tanken är att jobba lika mycket mentalt som fysiskt. En annorlunda och mycket svettig övning som var hur kul som helst. Blir det fler gånger, antagligen!

Parker vår instruktör!

Alla var tvungna att låna skor där, man fick inte ha sina privata.
Antar att det har att göra med knäppningen och att de hade speciella cyklar.

Färdig med passet och redo att ge mig ut på en Food tour....

Efter att vi duschat och gjort oss i ordning skulle vi möta upp en guide och några andra människor för vi hade även bokat in oss för en food tour i Greenwich. 

Mötesplatsen inför food touren.

Kalasfint väder denna dag, lagom varmt och strålande solsken

Vår guide för dagen!

Första stoppet var vid en restaurang som hettet Mamoun´s Falafel på Macdougal st. Guiden berättade att det var den äldsta Falafel butiken i New York och en av de första mellan östern restauranger i hela USA. Mamoun´s är familjeägt och öppnade sina dörrar 1971.
Naturligtvis fick vi ett smakprov här på hur en riktig falafel skulle smaka, det fanns två olika dressingar en lite svagare och en röd som var starkare (kan ju säga som så att den röda såsen var STARK!!)

Våra Falafels vi skulle smaka på!

Nästa stopp var vid restaurangen Antichoke. Och här skulle vi smaka på en bit pizza. Även denna restaurang låg på Macdougal st i Greenwich. Artichoke drivs av två kusiner och bästa vänner Francis Garcia och SalBasille. De öppnade restaurangen 2008. Här kan ni gå in och kolla på några klipp där de varit med i olika TV shower, riktigt roliga killar.
http://www.artichokepizza.com/media_gallery.html

Suveränt god pizza med kronärtskocksröra på.
En pizza man kan hålla i handen utan att den viker sig och kladda.

Utefter vår promenad så stannade guiden och berättade små anekdoter om olika restauranger och pubar. Detta ställe " Café Wha". Namnet är efter en gammal farmor som inte hörde så bra och alltid sa "wha" efter allt som någon sa till henne. För att de skulle repetera vad de sa. Stället är känt för att vara en gammal nattklubb där musiker spelar och hänger. De har uppträdande varje kväk och långa köer för att få komma in. En liten anekdot är att det var här som Bob Dylan gjorde ett av sina första uppträdande och därefter började bli känd.... Läs gärna nedan som jag lånat fåra nätet.

“Just got here from the West,” the gangly 19-year-old told Manny Roth, owner of the Greenwich Village nightclub “Cafe Wha?” “Name’s Bob Dylan. I’d like to do a few songs? Can I?”

Sure, Mr. Roth said; on “hootenanny” nights, as he called them, anybody could sing a song or two, and this was a hootenanny night, a bitterly cold one, Jan. 24, 1961. And so Mr. Dylan took out his guitar and sang a handful of Woody Guthrie songs.

The crowd “flipped” in excitement, Mr. Dylan later said.

He had hitchhiked to New York from Minnesota, and after showing up at the Cafe Wha?, he mentioned to Mr. Roth that he had no place to sleep. So Mr. Roth later asked the audience “if anybody has a couch he can crash on” — and somebody did.

It was all standard fare, recounted again and again in many places, for Cafe Wha?, a large, plain basement room at 115 Macdougal Street presided over by Mr. Roth during a lively and fertile period in the Village’s history. He died on July 25 at his home in Ojai, Calif., his daughter, Jodi Roth, said. He was 94. She said he loved being called the “Duke of Macdougal Street.”

It was at the Cafe Wha? that young performers like Jimi Hendrix, Bruce Springsteen, Woody Allen, Lenny Bruce, Bill Cosby and Richard Pryor got early chances to hone their talents. Folk singers, artists, poets, beatniks and anarchists came to the club, and so did far greater numbers of tourists, eager to observe those exotic breeds. (The club’s odd name was a shortening of the word “what,” intended to convey incredulity.)

Nästa matställe var Faicco´s. Ett charkuteri där de även gjorde härliga risbollar. Ett av New Yorks äldsta italienska specialbutiker, startade 1900. Edward Faicco kom från Sorrento i Italien 1896 och startade den rörelsen på Thompson st. Inte förrän hans son Joseph tog över rörelsen 1940 flyttade de till nuvarande ställe 260 Bleecker st. Idag är det Josephs barnbarn Eddie som driver rörelsen.

Risbollarna som vi fick smaka på. Inte riktigt min grej men den var god.

Fjärde stället vi stannade vid var ytterligare en pizzeria. En helt annan sort med riktig hemmagjord tomatsås med färsk mozzarella och mkt färsk basilika på. Även denna en familjeägd restaurang som hängt med i generationer och farmor Nonna som hade med sig familjereceptet från Italien på en god pizza.

Även här hade många kändisar passerat genom åren..... 

Den fantastiska pizzan vi fick smaka på.

Nästa stopp blev Bantam bagels. Känt ställe genom programmet "Shark tank". Små runda fyllda bagels, som en munsbit. Startades av två kompisar Nick och Elyse som jobbade på Wallstreet och egentligen inte alls hade en tanke på att starta eget. Men genom en dröm fick Nick en natt känslan av att baka fyllda bagels vilket de gjorde dagen därpå och därifrån har denna rörelse bara växt och blivit större.

Många utmärkelser...

Jag valde den högra fylld med ost och Agneta den vänstra mer som en dessert med vanilj inuti.

Sist men inte minst var det sista stoppet på turen. Molly´s Cupcake. Johnny heter ägaren och han hade en lärare i tredje klass som hette Molly och hon bakade alltid cupcakes till sina elever när de fyllde år. Detta cupcake ställe har startats till minne av Molly och en del av vinsten går till lokala skolor.

Naturligtvis var deras cupcakes goda. Agneta tog en choklad och jag en red velvet.

Nöjda med vår heldag i stan tog vi oss hemåt. Agneta körde till och från stan för första gången och lyckades hur bra som helst. Det är ju inga problem med att köra här, det är ju samma fast lite mer trafik. Väl hemma igen blev det lite grillning på kvällen och Alva var iväg på ett födelsedagskalas.

Hade även dagen till ära fått en fin inbjudning till Jakobs avslutning, den 16 juni.

kram kram