Vi diskuterade i bilen på vägen in vad museet skulle handla om så vi skulle vara förberedda.
Men det var vi nog inte riktigt.....
 |
| En av minnespoolerna på utsidan, där det ena tornet stod. |
 |
| Alla namn på de nästan 3000 personer som dog 11 september 2001. |
Alla fyra blev väldigt gripna och tagna av allt som visades. För min del så kändes det i kroppen, fick rysningar och en klump i bröstet. Tårarna kom också ner för kinderna, de gick liksom inte att stoppa. Så mycket tragiskt, sorgligt och obegripligt.
Det som var mest gripande var de områden på museet som man inte fick fotografera i, den delen som innehöll mycket muntligt material i form av röster från de avlidna när de befann sig i tornen, bilder på alla dem som avled och mycket material som har hittats såsom gamla skor, brev, märken osv.
Det kändes väldigt verkligt att gå där och samtidigt obegripligt att dessa människor på morgonen den 11 september 2001 tog sig till sitt arbete, eller kanske skulle åka iväg på semester med de flygplan som kraschade, eller bara spatserade i området utanför som turist, och ingen av dem finns längre. Bilderna på dessa människor var i allt det sorgliga det vackra, för på nästan varje bild fanns ett ansikte med en människa som log eller skrattade, det fanns bilder på gamla och unga, män och kvinnor, ljushyade och mörkhyade människor och alla miste sitt liv alldeles för tidigt.
Jag blev både arg, upprörd och förbannad över hur något sådant här kan hända, hur det finns människor som är så otroligt elaka. Man får sig samtidigt en tankeställare om livet i sig, det gäller att njuta av dagen och göra samt säga allt man vill, till sina nära och kära.
 |
| Så här vackert kunde det sett ut även idag om tornen fått står kvar. |
 |
| Första brandbilen som var på plats, detta kompani förlorade 11 av sina brandmän i norra tornet. |
 |
| Några av tidningarna i världen som rapporterade, Aftonbladet är i mitten till vänster. |
 |
| Jakob, Alva och Johan står framför en av sidorna på ett av tornen. Fundamentet. |
 |
| De vattenfärgsmålade teckningarna skall symbolisera den blå himmeln innan olyckan , en teckning för var och en av dem som avled. |
Lite dämpade och med många tankar tog vi oss hem från museet efter att ha spenderat nästan tre timmar där, som för oss alla kändes som en kvart.
Glöm inte ta hand om varandra!
kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar