Välkommen Harry!

Igår var dagen D då vi var på Newark flygplats och hämtade upp vår hundvalp som barnen fick i julklapp. Det är med mycket övervägande och mycket tid under hösten till att fundera som jag och Johan lite grann även om han vägrar erkänna det, kom fram till att vi nog ville ha en hund. En valp och en hund också för den delen innebär ju ett stort ansvar under en lång tid framöver. Men då jag själv är uppvuxen med hund och vi har passat en hund till och från sedan vi flyttade hit till Rivervale så har i alla fall jag saknat en hund. Barnen har "lovat" att de skall hjälpa till men med tanke på dagens barn ( gäller även mina...) så kan man ju inte lita på det så allt hängde på om JAG ville och skulle orka i kanske 15-20 år framöver. När man tänker på hur många år, så är det ganska länge som man kanske får möjligheten att ha ett djur. Det är nästan skrämmande. Jag är ju typ 60 år när hunden är mellan 15-20 år. Hmmmm, vad hände här egentligen. Jag som mestadels känner mig som 28 i alla fall i huvudet. Kroppen har ju trots allt varit med några år så vissa krämpor har ju börjat komma även om det är svårt att erkänna.

I alla fall, en hund skulle det bli och en hund blev det!! Valet föll på en Cavachon som är en mix mellan Cavalier King Charles och Bishon. Varför? Vet inte riktigt, med hunden som vi brukade passa var en Cavachon och vi kände väl alla att storleken och mentaliteten på den hunden passade oss. Sagt och gjort och med mycket research hittade jag en trevlig kennel i Arkansas. Frågan var ju bara hur vi skulle få hem valpen till oss i New Jersey. Valet föll på att använda oss av en puppy nanny som reste med hunden och överlämnade den till oss på Newark airport. Allt funkade väldigt bra och kvinnan som överlämnade honom var helt underbar.
Han, ja det är en hane. Han är född den 4 oktober och var när vi fick honom igår, 3 månader och 1 dag. I USA så kan man få ta emot en valp från det att den är 10 veckor medan i Sverige kan valpen vara bara 8 veckor. Så, Harry som han nu heter var egentligen redo för att komma till sitt nya hem redan den 15 december men då vi skulle bort över jul så tyckte vi att det var bästa att han fick stanna kvar hos sin uppfödare tills den 4 januari då vi alla kunde göra överföringen, uppfödaren - puppy nannys och vi.
Överlämningen gick perfekt, han hade sovit på planet från Houston och upp till oss, sov i Alvas knä på vägen hem i bilen. ( Barnen fick var "lediga" från skolan för att åka med mig till flygplatsen)

På väg hem från flygplatsen.
ps. jag (Annika) har sovit med handduken under natten så min lukt finns med honom.

Är han inte söt!!!

När Jakob sätter sig på min "säng" så vill jag vara nära.

En liten lur på Alvas magen/bröst är hur skönt som helst

Jag kan slockna utefter en arm också....

Jag kan sova var som helst...

Efter mkt lek, bus och kel hela eftermiddagen och kvällen så somnade han vid 22 tiden utan minsta lilla pip och vaknade inte förrän vid 05.30 i morse utan att behöva gå upp och kissa. Nu tror vi ju inte att vi kommer ha sådan tur framöver men det var skönt att börja vårt liv tillsammans på det sättet.

Idag ( fredagen den 6 januari) är första dagen som jag och Harry är ensamma några timmar då Johan är på jobbet och barnen är i skolan. Efter en busy morgon med mat/ frukost/ bus/ lek/ packning och få iväg barnen till skolan med valpen i bilen. Och en massa bus ute i snön som har kommit under natten ( antagligen hans allra första snö). Så ligger han nu och sover igen....
Det tar på krafterna att vara liten och söt!

Min första snö ( 6 januari) och jag älskar det!

Fortsättning följer...


kram kram