Alphaville i New York

Harry fick sin första "barkbox" igår. Det är typ en prenumeration som man får i form av en hemlig låda med saker för sin hund. Man får välja i vilken storlek hunden är i och så kommer den hem i brevlådan. Jag har bara tagit en provlåda för att se om det kan vara något för oss. Harry verkade gilla sakerna i alla fall. Denna lådan handlade om att resa...

Så han fick en resväska som piper både i handtaget och i själva väskan och så fick han en tandborste med tandkräm som är mjuka och piper och titter ihop. Ett pass, ett tuggben som Harry slukade på bara några minuter. Två påsar med olika "treats" en som var gjord på enbart torkad fisk ingenting annat. Och en treat som var gjort på banan/ grönkål/ äpple och blåbår. Han verkade gilla båda två utan problem. Skall vi fortsätta prenumerationen? vet inte men kanske en låda till....

Tandborsten och tandkrämen...

Resväskan

På kvällen var jag och Johan inne i New York själva utan barnen och Harry. Vi hade skaffat biljetter till en konsert med Alphaville, detta tyska synth popband som var superpopulärt på 1980-talet. Vem kommer inte ihåg låten "Forever Young". Detta var deras första spelning i New York någonsin. Så mäktigt och kul att vara där och lyssna. Medelåldern var väl kanske 40-50+. Alltså alla som diggade detta band på 80-talet var ju där för att återuppleva gamla minnen. De spelade en hel del ny musik också som jag inte tyckte var ett dugg imponerande men när de spelade FOREVER YOUNG då ställde sig publiken upp och sjöng med i hela låten. Vilken känsla, vilken stämning. Det är nästan så man blev lite tårögd. 

Konserten var i United Palace Theatre ganska långt upp på Broadway, uppe i spanska Harlem. Lite rufft område kanske men vi hade parkerat precis bredvid i ett garage där alla andra som också var på konserten hade parkerat så det löste sig bra.

Vilken lokal, en gammal teater med hur fin inredning som helst. Kanske inte optimalt för en konsert men här har nog hänt mycket genom tiderna.

 Två inte så unga men väldigt förväntansfulla....

Big in Japan låten

Sångaren Marian Gold är född 1954,
 så han är inte purung men vilken röst

 Superrolig kväll med mannen min! Det får vi gärna göra om.

kram kram