Lite tankar och funderingar

Har bara en sak som jag vill ventilera. När jag serverade lunch på Alvas skola häromdagen pratade jag med en annan mamma som jag inte sett sedan skolan började i början av september. Hon frågade hur vi haft det i sommar, jo tack bara bra svarade jag och berättade lite kort om vår roadtrip. Hon själv hade haft en jobbig sommar för den äldsta dottern (16 år) hade valt att stanna hemma denna sommar och inte åka iväg på sin sommar camp. Denna kvinna har en dotter till som är lika gammal som Alva och hon hade valt att åka på sin camp som vanligt. De har blivit iväg skickade på 7 veckors sommarcamp sen de var 5 år gamla. Under de 7 veckor barnen är på camp lever mamman rövare...
Hon kallade det sin egen vuxentid när hon åker på semester, festar och umgås med sina vänner.

Barnen får inte ha med sig mobiltelefoner, de får skriva brev hem och får ringa ett samtal i veckan. efter 3-4 veckor får föräldrarna komma och hälsa på under en eftermiddag. Tror jag har sett någon film på Tvn för länge sedan som handlade just om detta att föräldrar skickar sina barn på sommarcamps. Så någonstans visste jag väl att det var sant att de gjorde så, men inte att jag kände någon som gjorde det....

Så nu kommer mina funderingar.

• Vara utan sina barn i 7 veckor. Lämna bort dem på en camp (till andra vuxna människor som barnen inte känner) där de sover i våningsängar, leker och umgås med andra barn i 7 VECKOR! Alltså ibland kan jag tycka det vore skönt att vara utan mina barn men absolut inte i 7 veckor utan snarare 7 timmar.... eller kanske några dagar.... men 7 veckor. Jag höll på att smälla av!

• När man lämnar bort barnen så många veckor, ville man från början ha egna barn??? Jag eller vi, jag och min man valde att skaffa barn för att vi ville ha barn och vara med våra barn. Se dem växa upp till härliga och självständiga personer där vi lotsar dem fram i livet i med och motgångar och försöka lära dem vad som är rätt och fel i livet. Visst är det en utmaning men så mycket roligt man får vara med om.

Alltså jag säger inte att det är rätt eller fel att lämna bort sina barn på en sommarcamp i 7 veckor men jag hade aldrig kunnat göra det. 

Och nu till min nästa fundering. 

• Det kostar ju en hel del pengar visade det sig. I diskussionen kom det fram att hon betalade 8000 dollar/ barn ( ca 65 000 svenska kronor). Alltså under flera år när hon skickade båda döttrarna så har hon betalat 16 000 dollar ( motsvarande ca 128 000 svenska kronor). Ja, du läste rätt! 128 000 kr för att " bli av" med sina barn i 7 veckor och få dem underhållna. Och då är detta ett ganska billigt sommarläger enligt henne, det finns betydligt flottare och lyxigare ställen man kan skicka bort sina barn på. Hennes barn får trots allt hjälpa till med att servera maten och ibland städa inne i badrummet....                                                                                       Om jag räknar och tänker rätt så blir 8000 delat på ca 50 dagar 160 dollar vilket motsvarar ca 1300 svenska kronor per dag för att få sova i våningsäng i sovsalar, äta någon slags buffémat morgon/lunch/middag och få alla aktiviteter och barnomsorg. Verkar det vettigt? Nä, inte i mina svenska öron men om man "tänker" med sina amerikanska öron så är väl det en piss i atlanten.

Jag blir aldrig riktigt klok på detta land. Ingeting förvånar mig längre men visst tar jag mig en funderare lite titt som tätt.

kram kram