Jakob stukade/ fick en spricka i sin vänstra handled i onsdags i samband med sin fotbollsträning. De hade tydligen varit indelad i olika lag under själva träningen och Jakob skulle rädda en boll från att komma in i mål genom en glidtackling ( han räddade bollen!) men i samband med det lyckades han landa/ sätta i sin vänstra hand i backen och knäckte väl till den. Så de svullna upp ordentligt men han kan röra på fingrarna och handen så både jag och hans tränare tror att det är en stukning. De gör ju inget mer än att lindar handleden om den inte är bruten. Så han har blivit tejpad runt handleden nu i två dagar och idag börjar det kännas lite bättre. Alltid är det något!!
När jag var och serverade mat på Alvas skola igår ( fredag) stod jag och pratade med en kvinna som sa: tänk vad sorgligt med tvåbarns mamman som var modell och dog. Visst inte vad hon pratade om så hon berättade snabbt att denna kvinna hade varit hos en kiropraktor för att knäcka ryggen och han hade gjort fel och brutit nacken på henne så hon dog. Att jag inte fick hjärtat i halsgropen, jag som var hos min kiropraktor dagen innan.... Men det är säkert som Johan säger att det finns människor som dör i allt och ingenting och det är inget som säger att det är min tur nästa gång. Men visst gör det att man får sig en tankeställare och inser att man måste njuta av sina dagar för man vet inte hur långt liv man har.
Igår var internationella Champagnedagen så naturligtvis öppnade jag och Johan en flaska och njöt av dessa underbara droppar. Man får ju ta tillfället i akt och fira lite! Vi lagade trerätters middag tillsammans också dagen till ära.
Melon, parmaskinka och pesto! |
Glass/grädde/hallon/jordgubbar och valnötskross! |
Ser fram emot ikväll då vi skall ut på middag med familjen Sjölander, skall bli kul att träffas igen allihop.
kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar