I lördags morse vaknade jag astidigt, redan kl 06.00. Vet inte varför, antagligen för att det var ljus ute och det lyste in i rummet. Efter att försökt somna om men inte lyckats insåg jag att det är lika bra att gå ut på en lång och härlig morgonpromenad med Harry. Väl tillbaka vid 8 tiden blev det kaffe och långfrukost. Kl 10 skulle jag möta upp Wendy och Mona för vår sista guidad tur i Rivervale, den norra delen.
Denna soliga dag var vi 11 entusiaster plus guided som promenerade från Woodside school ( typ bakom vårt hus) ner till Rödljuset till Old Tappan. Inte för att det säger er något men det är nog en promenad på några kilometer.
När vi kommit ungefär halvvägs på vår tur så trillade en av damerna, hon var typ 80 år, på en trädstam som växte i kanten av trottoarer. Först trodde jag att hon svimmade för hon föll pladask. Ingen reagerade eller gjorde någonting.
Jag slängde mig fram mot kvinnan och försökte prata lugnt och stilla med henne, att hon skulle ligga kvar och känna efter hur hon mådde. Sakta började hon resa sig upp och jag insåg att hon blödde från pannan och att hon hade skrapat upp ena handen ordentligt. Jag hade en vattenflaska med mig och någon annan räckte mig några servetter så jag fick tvättat av damen det mesta och se så hon verkade ok.
Kvinnan reste sig upp efter några minuter men min och en annan mans stöd, sen höll jag henne i ett fast grepp så hon inte skulle falla. Hennes väninna fick skjuts av en förbipasserande tillbaka till parkeringen för att hämta bilen. Och någon förbipasserande hade tydligen ringt 911 för polisen dök upp med två bilar inom bara några minuter och hjälpe till med is och förband, sen kom ambulansen och tog över.
Då fortsatte vi vår tur och inte förrän vi kom en bit ifrån insåg jag att mitt hjärta höll på att slå för fullt och adrenalinet sprudlade.
Hade ingen aning om att jag skulle finna mig i situationen så fort och enkelt, känns skönt att veta att jag kan hantera sådana här omständigheter.
Under vandringen ingick en tur till en "hemlig" kyrkogård. I kanten a ett bostadsområde fanns en stig in i skogen där det fanns några gamla stenar med inskriptioner på och en plankett med namnen på människorna som låg begravda här.
På eftermiddagen åkte jag och Alva till flygplatsen. Äntligen var Johan tillbaka. Bara borta en vecka denna gång men det känns alltid som hur länge som helst. Nästan direkt från flygplatsen åkte vi mer eller mindre hem till Joanette och Marco. Vi var alla fyra plus Harry inbjudna på lite BBQ och att se melodifestivalen tillsammans. Då det tog lite extra tid för Johan i immigration denna gång hann vi mer eller mindre dit tills Madonna uppträdde och till röstningen. Och vilken rysligt spännande omröstning. Att befinna sig hemma hos Holländare med en annan amerikansk familj där själva avgörandet hängde på vinst till Sverige eller vinst till Holland var mäktigt. Så glad att det var Holland som vann, för det korkades upp Champagne och stämningen blev på topp.
Idag söndag har det förberetts in i det sista i huset. I morgon, måndag, börjar packningen med flyttfirman. De verkar som de skall packa i två dagar och hämta upp alla grejerna på onsdag. Tror nog själva packningen kommer gå snabbare än de tror för jösses vad vi har förpackat och organiserat allt.
Nu väntar jag på våra fina gäster Teresa och Al, familjen som Jakob skall bo hos i sommar när vi andra åker hem till Sverige. VI skall grilla och prata lite om alla papper och sådans som måste fyllas i. Vi skall sitta ute och äta, för det är 25 grader varmt även om klockan är strax över 18 på kvällen.
kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar