Det är ju så när man är expat, man har inte samma möjligheter till att få barnvakt, inte för att våra barn egentligen behöver det men man vill ju att det finns någon annan vuxen i närheten eller att tillgå i fall olyckan är framme.
Och så kanske det är så att jag inte "vill" inse att de håller på att bli stora. Tiden går för fort, är det någon mer än jag som känner så???
Kommer ihåg när de var pyttesmå och man bara längtade tills de kunde, sitta, krypa, gå själva, äta själva osv. Nu vill jag att klockan skall stanna lite. De är i perfekt ålder nu, vi kan hitta på saker som passar oss alla, de är artiga och trevliga vilket gör att man kan ta med dem överallt (även om de ibland måste mutas;-)
De är roliga att umgås med och man kan faktist ha en konversation med dem om "riktiga" saker. Men ibland som sagt är det skönt att bara vara jag och Johan, det är ju trots allt honom som jag har valt att leva med och kommer att leva med resten av mitt liv även när barnen flyttat hemifrån.
Lördagen var det fotbollsmatch för Jakobs lag, förlust 0-1. Men de mötte ett lag som var rankat som det bästa laget i åldersgruppen så jag tyckte nog inte det var så farligt. De hade många försök till mål men turen var inte på deras sida denna eftermiddag. Efter matchen åkte jag och Jakob och fixade lite grejer, hittade bl a en tygaffär, säger bara det nästan som himmelriket....:-)
Söndagen var Alva med två kompisar och plockade äpplen och sen på ett födelsedagskalas. De hade även pumpor på farmen, men det var goda äpplen hon kom hem med som sedan blev en god äppelkaka.
 |
| Alva och två av hennes kompisar på Demarest farm |
Undertiden Alva var iväg satt jag hemma och plugga.
Börjar nästan fundera över varför jag pluggar??? Men men det är bara att fortsätta och bita i det sura äpplet.
kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar