Firade 14-årig bröllopsdag den 7 juli, utan Johan i år igen. Det var samma sak förra året också. Börjar nästan bli en vana för oss att vara åtskilda på "vår dag". Åren går så fort, kommer i håg dagen D som om det var igår. Strålande solsken, 34 grader varmt och mer eller mindre vindstilla, inte det mest optimala när man hade långklänning och var mer eller mindre höggravid men vilken underbar dag. Vänner och släkt samlade för att tillsammans med oss fira " vår dag".
Dagarna och känslorna skiftar fort här för igår stod jag med "skit" upp till knäna pga stopp i avloppet. Vet inte om jag känner någon av mina tjejkompisar som hade gjort det jag gjorde igår. Önskar inte ens min fiende till att behöva göra det, och då vet jag ändå att Johan min käre man och allra bästa vän brukar få göra detta lite till och från. Kan inte känna att jag var speciellt road av att tömma och greja med slangen in i dessa rör och spola men det var bara att bita i det sura äpplet och göra det. Hade pratat med Johan på FaceTime så jag visste hur jag skulle göra och hade pappa där som stöd ( tror tom han var lite imponerad av att jag gjorde detta och inte gav upp förrän 3,5 timmar senare. Då jag insåg att jag mer eller mindre gjort allt i onödan.
Har nu vilat upp mig nere hos en väninna i Hallad över natten och laddat med lite ny energi så snart är det dags att bege sig hemåt igen för att stå i " skiten". Men skam den som det sig, själva proppen skall bara väck.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar