Annika in New Jersey: Highway 1

Nu drar vi söderut på Highway 1, eller California state rout 1 eller Pacific Coast Highway. Kärt barn har många namn.

Dimman söder om San Fransisco höll i sig ett tag innan det klarnade upp.

Många surfare utefter kusten!

Min man och jag!

Alva och Jakob

Passerade genom Santa Cruz Beach och gjorde ett stopp.

Första övernattningen utefter kusten var i Monterey. Här kunde vi känna doften av brandrök. Det brann på flera ställen i Kalifornien pga torkan. Det är den värsta torkan på över 50 år och mer eller mindre regnfritt på 5 år. Så det är väl ganska lätt hänt att det tar eld lite här och där antar jag. Lite läskigt för utefter kusten såg vi brandbilar och transportlastbilar som lämnade av fyrhjulsdrivning fordon för att kunna ta sig upp i bergen och släcka bränderna.

Johan har en arbetskompis som bor i Kalifornien sedan många herrans år tillbaka. Vi blev inbjudna att spendera en eftermiddag hemma hos dem i deras " Ranch" Vi kom till ett ställe som ingen hade bott i på många år. De brukar campa utanför deras hus, ett släkthus där inte alla är helt överens.

Mycket fascinerande ställe!

Jag såg genast potentiella möjligheter till att fixa till stället - hade mina Ernst Kirchsteiger ögon på mig :-)

Innan vi kom fram till stället möttes vi upp på ett charkuteri för att köpa lite korv som vi skulle grilla vid stugan.

Åh vilka korvar, vad de var goda!

Tyckte grisen gjord av köttfärsen var söt!

Trädkramare!

Efter lunchen och efterrätten ( äppelpaj och kaffe) hikade vi tillsammans med Dag i bäcken som mer eller mindre omringade deras ägor. Barnen tyckte det var superroligt att skutta omkring på stenarna och det tror jag faktiskt jag också tyckte. Vi har ju trots allt suttit i bilen ett antal timmar på denna resa...

Poison oak

Här fanns gott om Salamander

Hade också turen att se tvättbjörns ungar. Ser ni den utefter stammen lite högre upp än Jakobs huvud.

Väl framme på hotellet för natten gick barnen och Johan och tog ett dopp i poolen. Jag orkade inget mer än ta en dusch, fila fötterna lite och bara njuta av lite lugn och ro.

Alla var för trötta för att ge sig ut på jakt efter en middagsrestaurang så vi beställde " roomservice". Den maten och ölen har nog aldrig smakat bättre och inte nog med det så gick kvällen till ära ett avsnitt av "Bachelorette" på tvn. Lycka!

Vi slocknade som stenar - det tar på krafterna att hika!

Vad vi inte visste ( eller egentligen visste vi nog men vi hade inte fattat) så hade vi bokat in oss på Hyatt golf och SPA hotell. Så frukosten dagen efter ( onsdagen den 27/7) blev hur lyxig som helst med färska frukter, en kock som stekte äggen som du vill ha dem osv. Lyx!

Tog bilen ner till stranden och kollade på sälar och andra djur. Brandröken låg nu som ett täcke över bergen men alla försäkrade oss om att vi var på behörigt avstånd.

Båtar! Hav!

Ser ni röken som ligger som ett täcke...

Sälarna

En gris?

Vilka klippor

Vem vill inte ha ett sådant här frieri på morgonen?

Klippmunkers? Nä, det är ju bara en massa ekorrar....

Surare här med!

Gjorde ett stopp i Carmel by the sea, staden som Clint Eastwood har varit borgmästare i. En stad med många konstnärliga själar och många egenheter. Tex så finns det inga gatlyktor i samhället för att konstnärerna ville kunna se stjärnorna på himlen. Man får inte gå med högklackade skor, det finns en lag sedan 1920 talet om att man inte får gå i högklackade skor i samhället. Anledningen till lagen då var att man inte skulle kunna stämma staden om man trampade snett på de ojämna gatorna. Det finns heller inga gatunamn i Carmel, för man ville inte bli stämplade som en storstad. Så man har istället uppfunnit ett system att komma runt detta med att ange tex fjärde huset efter det vita huset med rosa knutar, eller så har man namngett huset och enligt Carmel betyder det otur om man ändrar namnet på ett hus om man har köpt det. Underlig men mysig stad!

Passerade över Boxby Creek Bridge utmed Highway one.

Poliser och transportbilar utefter vägen

Ringlande vägar

Stannade på Lucia Lodge för att äta lunch, vilken utsikt från soldäcket!

Här hängde persikor i träden

Utsikten över havet från soldäcket

Vi åkte vidare ner efter kusten och stannade i San Simeon och tittade sjöelefanterna. Alva passade på att mata ekorrarna också.

Ganska fula!

Sen var det dags att besöka Hearst Castle. William Randolph Hearst pappa George Hearst köpte en bit land 1865. William ärvde marken och utökade den efter att hans pappa dog. Han hade en dröm och vision om att bygga ett ställe som han skulle kalla " La Cuesta Encantada". Det tog honom och hans arkitekt Julia Morgan 28 år att bygga färdigt slottet. Eller rättare sagt så hann de aldrig bli helt färdigställt. Slottet har en huvudbyggnad med 165 rum och tre "gäststugor".